Terminator är inte Frankensteins monster och har så aldrig varit

Ibland blir man tvungen att skriva av sig. Idag är en sådan dag. Mitt första blogginlägg någonsin handlar om filmen Terminator Salvation och recensionen av samma film i SvD nu i veckan. Recensionen må vara rättvis, om än skoningslös, men en ynka rad text däri retade mig så mycket att det här och nu ska vankas klargöranden, referat och citat tills ingen orkar höra mer.

Nämnde jag att filmen blev sågad? SvD:s och Hynek Pallas recension av Terminator Salvation pekade på en rad brister som vi här egentligen inte ska ta upp. Pallas har rätt i mycket och man kunde ha hoppats på mer djup och story än vad som bjöds på i denna actionorgie (vilket å andra sidan är bra i sig). Nej, jag ska här tjata om recensionens avslutande ord där Pallas verkar hävda att vi tidigare haft en modern Frankensteinhistoria i Terminatorserien men att denna nu är borta: ”tidigare fanns i deras [maskinernas, min anm.] mänsklighet en Frankensteins monster-tematik som är bortblåst, trots ansträngningar att återskapa den”(1). Även om jag förstår vad Pallas är ute efter kunde jag inte stå för en mer motsatt tes och för att förklara mig måste vi gå tillbaka till de gamla grekerna. Till Prometheusmyten.

Berättelsen om Prometheus är sagan om titanen Prometheus som stjäl gudarnas förmåga att göra upp eld och ger den i all välvillighet till människorna nere på jorden. Gudarnas straff blir hårt och snabbt: Prometheus kedjas fast vid ett berg och människorna lämnas “more miserable than they had been before Prometheus had befriended them” (2). Sensmoralen i historien är att gudarnas krafter ska stanna hos gudarna. Det är vad hela den så kallade Prometheusmyten handlar om.

Frankenstein, av den briljanta Mary Shelley, heter i sin undertitel The Modern Prometheus och har så klart tydliga kopplingar till Prometheusmyten. Jag vet inte hur färskt Frankenstein ligger i era minnen så en snabb recap kan ju vara bra här. Frankenstein handlar om vetenskapsmannen Victor Frankenstein som i sin girighet efter kunskap om livets hemligheter skapar en varelse från mänskliga likdelar. Han ingjuter liv i detta hopplock av människodelar med elekticitet men ångrar sitt beslut när han ser vilket oanständigt och fult levande vrak han skapat. Victor Frankenstein flyr platsen och hans skapelse lämnas att ta hand om sig själv i skog och ödemark. Denna varelse irrar i flera år runt i skogar, i kyla och i hetta, och lär sig succesivt hur man överlever på bästa sätt. Han stöter då och då på människor men lurpassar endast på dem och iaktar dem på håll. Han lär sig på så sätt språket och hur mänskliga relationer verkar fungera. Varelsen blir oerhört avundsjuk och önskar sig mänsklig värme över allt annat. När han till slut tar mod till sig att närma sig människorna i hopp om att finna relationer, kontakt och kanske rent av kärlek, möts han av skräck och avsky och han tvingas fly än längre ut i skogen. På detta sätt slutar alla hans kontakter med människor och han bestämmer sig till såsmåningom för att hämnas på sin skapare. Det dröjer inte länge förrän människor i Victor Frankensteins närhet börjar dö och tills hans skapelse konfronterar honom med ett krav: skapa mig en kvinnlig partner. Victor vägrar då en helt ny ras med onda monster skulle kunna befolka jorden och terrorisera mänskligheten för all framtid. Den onda skapelsen ser då till att göra livet riktigt surt för Victor och alla i hans närhet tills Victor till slut dör och monstret får leva i ensamhet för alltid.

Vi kan dissikera historien något. Ni hängde såklart med i kopplingarna till Promethuesmyten. Victor Frankenstein ”stjäl” förmågan av Gud att skapa liv och får så sin bestraffning för det. Det är nästan till och med så att mänskligheten i sin helhet straffas. Skapelsen vänder sig emot sin skapare, och det är här vi hittar Terminator likväl. Jag sa ju att jag kunde förstå var Pallas gör sin koppling! Mänskligheten, eller Cyberdyne Corporation (eller rent av robotarna själva med sina tidsresor, men låt oss ge fan i alla tidsparadoxer och allt sånt nu), skapar liv – articifiell intelligens – som vänder sig emot hela mänskligheten och startar apokalypsen. Big time. Skillnaden mellan Terminator och Frankenstein ligger inte i sina kopplingar till Prometheusmyten, utan i de väsensskillda skapelserna.

Det är här jag har min poäng. Victor Frankenstein skapar en människa, ”I began the creation of a human being”(3), inte ett monster. Den här skapelsen blir inte ond eller elak förrän han mött så mycket förakt och ondska att han inte klarar av mer. Han är inte född ond, han blir ond: “[i]t is best to think of the creature as a tabula rasa, having no innate evil other than that learnt through abuse of humans” (4). Frankenstein är en resa i mänsklig imperfektion och om hur människor blir onda. Skynet och alla cyborgs denna AI har skapat lär sig inte att bli onda, de är taskiga från första början. Eller, ja, strikt rationella kanske är en bättre beskrivning, men resultatet av Skynets inneboende natur är fortfarande ganska taskigt för mänskligheten. Så fort Skynet fick liv avgjorde den människornas öde på en mikrosekund – utplåning. Precis som Kyle Reese säger: “[d]ecided our fate in a microsecond: extermination” (5). Alltså, Skynet hade inga moraliska tvivel innan den bestämde sig för att döda huvuddelen av alla människor på hela jordklotet. Detsamma gäller den robot (allas vår Arnold) som skickats bakåt i tiden för att döda Sarah Connor: ”[i]t can't be bargained with. It can't be reasoned with. It doesn't feel pity, or remorse, or fear. And it absolutely will not stop [...]” (6). Någonting som är allestädes närvarande i Frankenstein är monstrets moraliska konflikter om allt det onda han gör. Arnold hade aldrig det här problemet.

Vänta nu, i Terminator 3: Rise of the Machines verkar det väl ändå som att Arnold får fajtas med sitt inre för att inte döda John Connor. Ja visst, fast vi har ingen moralisk konflikt att göra med här. Ni kanske kommer ihåg att Arnolds moståndarrobot, T-X, har korrumperat Arnolds order att skydda John Connor och på så sätt fått honom till att försöka döda John istället. John försöker tala Arnold tillrätta och säger “[y]ou don’t want to do this!”, varpå Arnold svarar “[d]esire is irrelevant. I am a machine“ (7). Som sagt, vi har inte att göra med någon moralisk konflikt här, endast en konflikt om motsägande protokol i Arnolds chip. Precis så som din dator kan få om olika hårdvara har fått samma busadress, eller vad det nu heter.

Pallas menade alltså att det innan Terminator Salvation fanns en Frankensteins monster-tematik men som nu försvunnit. Jag har nog här visat att Pallas påstående är något tveksamt och det skulle vara roligt att höra en motivering till hans påstående - för det är väldigt intressant. Jag skulle vilja säga emot honom ytterligare när jag menar att vi i Terminator Salvation faktiskt har gått något steg mot ett Frankensteins monster, särskilt om vi tittar på karaktären Marcus Wright. Jag vill inte säga för mycket då alla kanske inte har sett filmen, men i och med Marcus är linjerna mellan det mänskliga och det omänskliga något lösare än i den strikta uppdelning vi sett i de tidigare Terminatorfilmerna. Frankensteins monster-tematiken, Pallas, torde väl i så fall ligga närmare till hands nu än förr?

Noter:
1. Pallas, Hynek. Terminator Salvation - Dussinaction utan charm eller humor. Svenska Dagbladet, Kultur & Nöje, publicerad 2 juni 2009. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2995475.svd, sidan besöktes 090605.
2. Baldwin, James. Old Greek Stories - The Story of Prometheus. Authorama Public Domain Books, www.authorama.com/old-greek-stories-5.html, sidan besöktes 090505.
3. Shelley, Mary. Frankenstein - Or, The Modern Prometheus. London: Penguin Popular Classics, 1994 (first published 1818). Sidan 51.
4. Brake, Mark L. and Hook, Neil. Different Engines – How Science Drives Fiction And Fiction Drives Science. New York: Macmillan, 2008. Sidan 42.
5-6. The Terminator. Director: Cameron, James. Performers: Schwarzenegger, Arnold, Biehn, Michael, Hamilton, Linda. Orion Pictures Corporation 1984.
7. Terminator 3: Rise of the Machines. Director: Mostow, Jonathan. Performers: Schwarzenegger, Arnold, Stahl, Nick, Danes, Claire. Warner Bros. Pictures 2003.